cepeunge

det står still i mitt huvud och orden fastnar. någonstans på vägen.
jag vill så mycket och mer ändå att allt blir en enda röra. utan början och utan slut.
tappar tråden och väljer istället att blunda för allt. kanske ordnar det sig. kanske inte.
tack och lov så har jag min klippa. kärleken som alltid ställer upp och stöttar.
och mina vänner. som är finare än finast.